Åh vilken dag, har verkligen kämpat med jobbet. Sov tungt som en sten inatt nämligen, men gick inte och lade mig förens 23.30, och sen skulle man upp strax efter 05.00 på morgonen, inte bra! Jag började känna av smärtan i knäna idag igen, kan man verkligen få en ny inflammation så fort? Jag hoppas att det bara är lite ömt.

Lyckades i alla fall simma lite idag, men sen tog energin slut när jag blev besviken över en kommentar som fälldes. Ibland undrar jag hur folk tänker. Varför kan man inte bara tänka efter innan man säger saker? Är det så svårt att visa respekt?

Jag orkar inte ens bry mig om det, så jag blir bara smått irriterad på att jag ens reagerade då det inte är värd att ödsla tid på. Är så utmattad, somnade i soffan när jag kom hem, vaknade vid 18.00 tiden, och nu måste jag sätta mig ner med finskan trots att jag hellre vill sova lite till.

Ju mer tiden går desto mer vill jag bara komma ifrån, härifrån, lämna allting bakom mig för ett tag och börja om på nytt. Visst, vissa personer vill jag helst ha med mig, men andra känner jag bara behöver mogna lite. Jag är inte till för att försöka uppfostra, jag förväntar mig att folk vet hur man beter sig respektfullt.

Åh, vad jag vill skaffa mig något litet eget, som just är det, mitt. Synd att man inte riktigt har ekonomin för att göra det ännu.

Har tungpiercing och töjjar på båda öronen, ska ha 5 mm är på 4mm på ena örat och 3mm på andra tror jag. Målet är 5 mm så jag köpte dem redan klara, det kanske motiverar lite vad vet jag?

Jag har pluggat finska sen klockan tio i morse, jag har gjort två veckors plugg på en dag. Nu ligger jag bara efter 3 veckor! Inte illa måste jag säga.

 

 

 

Vilken helvetisk natt man har haft. Hade ont i benen innan läggdags (får en lags växtvärk-liknande smärta ibland när jag promenerat långt eller gjort många trappuppgångar på en dag), så jag tog en värktablett och kröp ihop bland täckena och försökte slappna av.
En timma senare vaknar jag av en så enorm smärta att jag inte kan ligga stilla, båda benen värker från knä till tå. Försöker massera benen och bara ignorera smärtan i några timmar, men får då ingen sömn.
Vi fick ringa sjukvårdsupplysningen inatt, och efter 3 timmar och några värktabletter så fick jag somnat på vardagsrumssoffan. Jag valde att inte jobba idag, har nog sovit sammanlagt 4 timmar och jag känner mig öm i benen. Har ringt vårdcentralen och ska dit om en timma, men är osäker på om dem kan lista ut vad som händer.

Jag är allmänt stressad på jobbet, sovit dåligt, har ont i leder, får oftare migränanfall. Man känner sig väldigt mesig men inga pengar är värda att må såhär dåligt över. Jag hoppas väl bara på att man hittar vad som är fel, så att man kan anpassa sig utefter det.

Jag har en känsla av att turen inte riktigt är på min sida, alls. Jag vill bara ha sommar, kunna gå ut och fotografera, umgås med folk jag bryr mig om.

Varför kan man aldrig få det man vill ha?

Den gär dagen fick mig att tvivla på att människor ens kan vara det som kallas "vuxna" eller "mogna".

Usch, hoppas dagen går fort, huvudvärk är på G.

 

Idag har jag en sån där dag, allmänt flummig. Har nog alltför mycket snurrandes i huvudet men ändå så är jag rätt så glad. Sitter och knaprar havrekakor med choklad och en kopp varmt Kärleks-te. Skulle varit med Sofia idag men det blev ändrade planer. Så jag ska försöka få ordning på rummet mitt, och så får man se om det händer någonting ikväll.

 

Nästa vecka börjar jag läsa två finskakurser på distans, två kurser på 50%, alltså 100% tillsammans. Problemet är väl att jag jobbar runt 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, så jag vet inte ännu om jag kommer att få allting att gå ihop. Den ena kursen verkar inte ha några speciella scheman, men den andra kursen är mycket mustigare, och man ska ha onlinelektioner muntligt och så vidare. Jag får se om det kan gå, har kontaktat kursledaren via mejl så får vi ta nästa steg när det kommer.

 

Det hade varit skönt att kunna plugga lite i alla fall, så att man inte tappar den biten.

 

Usch vad mycket jag skriver nu då, illa illa. Och en låg-kvalitébild på bloggen, katastrof!

 

 

 

Hejsan, fixade designen lite, blev trött på den andra.
Slutade klockan 11.00 idag, lite oväntat. Sen stack jag iväg och simmade, och det var inte mindre folk där än vanligt, också oväntat. Och jag var lite sugen på att gå ut ikväll men jag verkar vara den enda, så oväntat.

Så jag stannar nog hemma ikväll, slurpar några glass vitt, sätter mig i bastun eller ser på en film.


Kan bli riktigt mysigt!

Oj, så slut man är! Städat kontoret och sedan trappuppgångar idag, och det känns fruktansvärt meningslöst att städa trappor eftersom dagen efter ser det lika illa ut som när jag började. Vintern är ingen kul städperiod, hade föredragit sommaren.

Hamnade helt i obalans idag, åt inte ordentlig frukost, så vid lunch var jag superhungrig. Sen hann jag inte köpa ett mellanmål på eftermiddagen, så det blev simmning på tom mage. Efteråt fick det bli tre cheeseburgare eftersom jag var så fruktansvärt hungrig. Nu väl hemma väntar jag på middag, av någon anledning är jag fortfarande hungrig. Får helt enkelt stilla hungern med lite te.

Det är sjukt hur lätt energin går ner när jag inte får mat, så har det inte varit innan. Kan vara för att jag faktiskt rör på mig under hela arbetsdagen. Städjobb är tuffa grejer ska ni veta, men det är kul när man är hemma hos folk som blir så oerhört tacksamma för att man städar. Särskilt alla söta små tanter som mer än gärna bjuder på fika och småpratar lite. Så sätt känns det som att jag har ett bra jobb. Trappuppgångarna är bra på så sätt att man får en riktigt work-out, men nu när det är så mycket gegga och grus så sliter det mer än vad det gör nytta.

Nu ska jag dock anmäla mig till två kurser på nätet, ska bli spännande och se om jag klarar av att både jobba och plugga. Man är som sagt ingen superkvinna, så jag förbereder mig på att jag inte kommer att klara av kurserna.

Fullt ös är det alltså igen, saknar redan semestern i Irland. Allting var så avlappnat och lugnande, nu väl hemma så kan jag inte sluta tänka på allting jag ska göra nästa dag. Det förstör sömnen litegrann.

Sitter här med en kopp yoghurt som jag varsamt försöker äta upp. Hatar att äta frukost så här tidigt på morgonen men samtidigt så blir jag piggare sen om jag försöker käka lite nu. Så ska jag ha med mig en massa klementiner och en risifrutti, så klarar jag mig nog ett tag om jag nu råkar bli hungrig igen.

Tre dagar till, så kan jag slappna av ett litet tag. Ska förmodligen jobba mån-ons nästa vecka också, men det blir nog inte lika mycket som nu. Ska storstäda trappuppgångar, alltså ta fönster och väggar, hela alltet. Hoppas bara att jag hinner med någorlunda så att jag inte behöver komma hem alltför sent.

Har inte kunnat simma på kanske två veckor, eftersom jag har jobbat så mycket. Lite synd, men samtidigt så är det väl lika bra, så jag inte stressar ihjäl mig för fullt.


Ja, dags att packa ihop sig, mot städbilen!

Ännu ett slut på en arbetsam arbetsdag! Och jag ska ikväll boka en resa till Dublin första veckan i januari, spännande eller vad? Har en kompis som varit här en gång, han ska komma efter nyår också, så åker jag med tillbaka och spenderar några dagar där!
Har länge velat resa, och Irland har definitivt varit en av ställena jag vill se någon gång. Till sommaren planerar jag och Sarah på USA-resa också, det hade varit väldigt spännande.
Jag menar, jag ska förhoppningsvis plugga nästa höst, jag kommer inte kunna flytta hemifrån på ett bra tag. Visst, jag kan hamstra pengar tre år i rad och sen flytta, men då har man inte gjort något kul alls på de tre åren.

Det hade väl gått an om allting hade gått som jag planerat, ett stillsamt parliv hade varit det ultimata för mig, men tydligen så ska jag inte ha det så bra, så jag får kasta mig ut i världen lite. Det värsta är väl att man måste chansa på saker, lita på nya folk, och riskera att bli besviken. Men jag kan inte hålla på och tänka hela tiden, oroa mig över minsta lilla sak, stänga in mig. Det ska inte ske, det är vad jag säger!

Det är dags att tänka på Nina lite, jag behöver inspiration, nöjen, små äventyr! Så jag har någonting bra att minnas tillbaka till, för att minnena två år bakåt känns som om de inte är värda någonting alls, som om det bara var jag som värderade det. Dags att skapa nya minnen helt enkelt!

Ja, det här med powernaps är någonting nytt jag har börjat införa lite smått i mitt vardagsliv. Fungerade bra till en början men nu känns det bara som om jag håller på och bli smått galen. Jag sitter och irriterar/underhåller mamma tills hon är så nära att gråta av skratt, att jag inte kan hålla mig för att fortsätta.
Jag gör konstiga ljud, sjunger för henne och andas in samtidigt, så att rösten blir sådär lagom förvrängd och psycho.

Och sen skrattar jag åt det själv, som om jag är den mäktigaste entertainern i hela världen. Rätt skönt när man kan inbilla sig det i en fjärdedels sekund, om ens det.

Jag käkade lunch hos Lisa idag, det var mycket trevligt det. Hade gärna stannat över på 10 koppar te till, men jobbet kallade. Angående jobbet, min nya jobbarkompis ska sluta nästa vecka, så jag försökte fresta Lisa om att ta över. Självklart ska jag inte pressa någon att göra det om man inte vill. För att den som får ta smällen är jag. Men jag menar, allting går så mycket lättare och blir så mycket roligare om man har någon trevlig med sig och jobbar.

Så veckans schema blir väl lite knasigt, säkerligen nästa veckas schema också, så därför tror jag att det är helt okey att jag blir knasig av mina powernaps. Jag blir galen av allting nu för tiden, jag kan inte riktigt hålla reda på vad som är bäst anledning att bli knasig av.

Jag är knasig alltså finns jag.

Var klockan 09.00 på kontoret, och fick höra att jag inte skulle jobba förens 11.30, nåväl! Jag fick mig en karta dit jag ska i alla fall, så hittar jag dit åtminstone. Hemstäd idag, inte min favorit men man kan inte alltid städa trappor!

Känns lite skumt sådär att vara hemma hos någon, och städa där. Eller nja inte konstigt, men ibland vet jag inte riktigt var jag ska börja, och vet inte när jag är klar heller. Folk ser så olika på vad som är städat och inte, det är så individuellt på något vis.

Kanske dags att ta sig en tidig lunch då, så att man orkar med.

Började jobba igår, är helt slut. Simmade efter jobbet också, fråga mig inte varför.
Längtar tills jag vant mig vid att gå upp såhär tidigt och städa hela dagarna, det kommer nog snart.

Idag blir det nog trapphusstädning, det kommer att kännas då det finns 22 trapphus. Kommer inte hinna med alla idag, det är jag rätt säker på.

Helgen var helt dunder, kan nog leva på det ett tag framöver.

Har köpt förkylningsmedicin, naturliga sådana. Gröna piller och den äckligaste medicinen på länge. Jag känner mig piggare nu i alla fall men bäst att ta det lugnt och bara ladda upp. Ikväll blir det utgång och hela helgen kommer gå ut på att göra riktigt göteborska saker, så har jag gjort min turistvän glad!

Det snöar litegrann, det hade varit fint om snön kunde lägga sig lite också. Antar att det är lite för mycket begärt men man kan alltid hoppas!

Jag kommer alltså inte ha tid med bloggen så mycket i helgen, men bildbombade inlägg kommer att uppenbara sig strax efter!

Hej, lyckades ta foto på mina egna ögon för en gångs skull. Det bli lite fiffligare när man måste gissa sig till om man lyckats fokusera rätt, men det gick ju!

Igår kom Tina över och bastade, vi satt där länge och väl och kastade på så att hettan riktigt brände, men efteråt känner man sig så avslappnad och ren. Någonting jag kommer sakna som bara den är bastun, jag skulle kunna bo i en bastu i princip!

Oj, ännu en dag som flög förbi! Idag passade jag på att sova länge, man kikade på klockan och insåg att man skulle vrida tillbaka tiden en timma, så då kunde man med gott samvete sova lite till.

Nu är resan bokad för en irländsk vän som ska komma i november, det ska bli riktigt kul! Så ska vi ha bastukväll med några kompisar och en utekväll! Ska bli kul o släppa loss lite. Kan hända att det blir utgång nästa helg, men jag är inte helt säker på att jag vill ut och klä ut mig, är inte alls på det humöret. Vi får se helt enkelt.

I morgon har jag en rätt så fullspäckad dag, så jag hinner nog inte med så mycket bloggande och fotograferande. Kan försöka dock.

Okej, jag tänker aldrig låta någon massakrera mitt tandkött igen.

06.45 vaknar, går upp och duschar, tvingar i mig lite yoghurt, segar som bara den, borstar tänderna i 20 minuter typ. Är av någon anledning apigt allergisk så kan knappt andas genom näsan.

 

07.45 ber Pete köra mig till Mölndal, mycket trafik, astrött, nyser hela tiden.

 

08.15 är hos tandläkaren, de ropar in mig ungefär direkt, tar bort tråden i rälsen, får sen vänta på kirurgen som kallar in mig ca 08.50

 

De sätter mig i stolen, tar fram en hejdundrans massa läskiga verktyg, och sedan ska han ge mig bedövningen. Han sticker i nålen aslångt, väntar en stund, och sticker den ännu längre. Sen kör han proceduren 7 gånger, varav två av de gångerna var under tungan, och hela skiten svullnade upp som två bölder.

08.45 Har bedövningen börjar värka och de täcker över mig med något skynke så att jag inte ser någonting typ. Inte för att jag vill det, är livrädd och ligger och kramar om mig egen hand.

Jag känner ingen smärta, men hör däremot när han kraffsar, skär upp och flyttar på tandköttet. Efter ett tag känner jag att det luktar bränt kött, och kirurgen informerar mig om att det faktiskt är mitt eget kött han bränner så att det ska forma sig. Blev sjukt illamående av det.

När det gått kanske en halvtimma 40 minuter börjar jag känna att det sticker lite, gör lite ont. Jag som kämpar med att hålla borta en panikattack försöker intala mig själv att det är inbillning, och som tur var berättade sjuksköterskan att de var klara. När jag fått lite munskölj, instruktioner hur jag ska hantera såret och ny tid så börjar jag må illa. Jag önskar dem en fortsatt trevlig dag och äter alvedonen de gett mig. Så fort jag sätter mig i väntrummet igen (för att sätta i rälstråden igen) så får jag olidligt ont, riktigt ont. Jag rör vid min läpp och känner allt, alltså hade bedövningen släppt. då är klockan (09.30)

 

Jag sitter och vrider mig och håller mig för att inte brista ut i gråt, för att det gör så fruktansvärt ont. Jag överväger att bara gå därifrån, eller att be någon om hjälp, men det kändes bara dumt.

 

Så där satt jag i en halvtimma, tills min tandläkare kallar in mig, hon frågar hur jag mår och jag bara bryter ihop. De kan knappt ta i min underkäke utan att jag skakar av smärta. Så de satte en provisorisk tråd för att hålla ihop tänderna, eftersom jag hade för ont för att de skulle kunna sätta i rälstråden igen. De berättade hur mycket alvedon jag kunde ta, och bad mig komma tillbaka på fredag. Som tur var kunde mamma köra hem mig, och efter en timma hade värktabletterna börjat värka.

Så var jag bara allmänt utmattad resen av dagen, sov av och an, senare köpte lillebror drickyoghurt och storebror fixade sugrör så jag kunde få mitt te.

Men som sagt, jag gör det aldrig igen, det var alldeles för läskigt.

 

 

Nu ska jag leva med stygnen ett tag också.

Idag ska vi ha visning, vi lämnar huset halv tolv och sen är det bara att hoppas på att någon blir imponerad. Visserligen har vi småplock kvar att göra, sätta upp lister och så. Men allt det kommer vara klart när köparen vill ha nycklarna till huset.

Så jag kommer vara borta ett tag under dagen.

Bye!

Idag är en sådan dag då man önskar att allting bara försvann, eller åtminstone att en själv gjorde det.
Idag lät jag en känsla förstöra för mig, ibland blir det så.

Ska försöka ut och gå idag men kan inget lova, hade varit trevligt med lite nya bilder kanske.

Ska försöka och distrahera mig själv genom städning, kul va?

Nu är jag lite irriterad, inte ens lite irriterad utan snarare förbannat irriterad. Jag fick ett samtal från min morbror igår om att han kanske har en praktikplats för mig, hos en bekant då.
Självklart blir jag glad men kommer snabbt på att jag inte varit inskriven på arbetsfömedlingen i mer än 2 månader (efter 3 månader börjar man få pengar från arbetslöshetskassan, och då kan man börja gå praktik).
Jag ringer dem idag, och de talar om för mig att jag inte kan gå på praktik förens 27 november. MEN DET ÄR JU NU JAG KAN TA PLATSEN!? Nej, för enligt lag ska man vänta 3 månader.

Så enligt lagen ska jag om jag vill ha en praktikplats NU, så måste jag betala allting ur egen ficka. Jag har INGA egna pengar kvar, jag lever på min mamma för tillfället så jag har ingen möjlighet att betala. Och varför skulle jag vilja betala för att jobba? Jag vill ha BETALT för att jobba, annars kan jag lika gärna sitta på min rumpa hela dagarna.

Så det enda alternativet än om arbetsgivaren är villig att betala lite pengar (för resorna) så att jag kan gå på praktik där. Men frågan är om man verkligen vill göra det eller om man kan ta någon som har stöd från arbetsförmedlingen istället? Jag vet vad det smarta valet är, dessvärre gynnar det inte mig alls.



Starten på denna dagen var väl kanske inte vad man hade hoppats på.