Ännu en dag har passerat, men jag har varit lite aktiv idag även om jag ska ta det lugnt. Lekte lite med kameran, och så har jag försökt att hålla mig på mitt rum så det inte blir alltför mycket spring i trapporna.

Ja, kärlek till en kamera kan i alla fall inte göra ont (om man inte tappar kameran och den dör då, förstås, men det händer inte). Är väldigt nöjd med min 450d, men jag skulle hemskt gärna vilja kunna filma också, utveckla så att jag inte bara gör stillbilder utan rörliga också.
Men som sagt, jag älskar min kamera och den får allt hänga med ett tag till. Det finns säkert fler saker på den som jag inte hittat ännu, jag kan alltid utvecklas till det bättre.






Jag har helt och hållet vant mig vid tanken att vara själv nu, och jag kan egentligen inte tänka mig att ha det på något annat sätt, i alla fall nu. Tänker inte göra något dumdristigt, som skadar någon annan. Tänker inte ge någon chansen att skada mig heller, det kommer folk ha gott om tid att göra när jag läkts.

Därför tänker jag ta och läka väldigt, väldigt, långsamt. Som en liten påminnelse, om vad människor är kapabla till.