Ja harre jävlar ni skulle hört mitt lyckorop när jag precis slängt på mig mysbyxorna här hemma, dock utvecklades det glada ropet till ett isande skri då jag genom min vanliga klantighet lychades stöta till min armbåge rakt i stenväggskanten, japp, så i mitt liv  är det riktig dramatik, inget fejkat skådespeleri här inte. Synd att jag inte fick det på bild.... Kanske borde skaffa en personlig kameraman (som jobbar för luft i princip), som kunde vara där och fota mig när jag gör alla mina klantiga saker, för det händer minst 5 gånger om dagen.

Nu ska jag sätta på te, gotta mig med rostmacka, och njuta av att min tredje körlektion gick ganska så jättebra!
Och eftersom jag inte har något jätteintressant att visa er, så får ni ett misslyckad klipp av min och Peter. Vi snodde Sarahs vantar och skulle göra en liten teater; mitt på naturkunskapslektionen. Så vi fick helt enkelt avbryta.
Nåväl, det är lite utfyllnad och så blir det inte lika tråkigt. Ser ni hur jag anstränger mig för att göra er glada? Jag misstänker dock att jag mer gör det för min egen skull... Men vi kan väl alltid låtsas?